”Varje klassrum skall ha en normativ bredd där man kan vara den man vill vara. Jag vill att alla elever skall kunna stå upp och säga ”det här är jag””.
”Superrektorn” Lena Axelsson Kihlblom, när hon i Skavlan berättar att hon föddes med en pojkes kropp.
Ungdomar med transerfarenhet är en alltmer utsatt grupp och för många är skolan en svår miljö att vistas i. Idag vittnar många elever om den alltmer hårdnande attityden, inte bara från somliga vuxna utan mer från andra elever. Att vara öppen med sin transidentitet är för många en omöjlighet.
Det oroar mig, inte bara med tanke på enskilda elever utan alla. Att få lov att vara annorlunda hör till det som utmärker en demokrati och är en viktig del av mänskliga rättigheter. Det är ju också en grundläggande värdering i läroplanen.
Ytterst handlar det om vilket samhälle vi vill ha, det samhälle som eleverna ska vara med att forma när de kommer ut i vuxenlivet.
Jag har föreläst över hela landet i många år i alla möjliga sammanhang, även skolor. De flesta av mina åhörare har dock slutat skolan för länge sedan. Nu vill jag ändra på det. Låt mig möta eleverna på din skola och tala om ”trans” och vad det innebär att vara sig själv i verkligheten, långt borta från sociala medier.
Ett skolbesök planeras givetvis alltid i samråd med den aktuella skolan. Men här är några av mina önskningar:
- Jag vill helst möta eleverna i mindre grupper, klassvis eller om möjligt ännu mindre. Skälet är att det underlättar kommunikationen och jag vill att så många som möjligt ska få ställa frågor och kunna samtala.
- Lärare och/eller annan skolpersonal förutsätts vara närvarande.
- En bra förberedelse är att låta alla se filmen ”Min pappa Marianne” och samtala om vilka tankar och känslor den väcker. Gärna också fundera över vad man skulle vilja fråga mig.
Ett besök av mig väcker ofta frågor om vad som egentligen är skillnaden mellan en tjej/kvinna och en kille/man och andra frågor som har med kön att göra. Men också den grundläggande frågan om vem jag är och vilka möjligheter jag har att leva som den jag uppfattar mig som.
Det handlar om att kunna respektera andra för vilka de är.
Jag brukar låta eleverna samtala i bikupor eller bara med den som sitter närmast om frågor som ”hur skulle du reagerat om det var din pappa i filmen? Eller om det var din bästa vän?” ”Hur kan du vara ett stöd för någon som kommer ut som trans, eller gay?”
Som utgångspunkt brukar jag berätta om mitt eget liv och då jag var i ungefär samma ålder som eleverna. Nu skulle jag kunna vara deras mormor. Det var en tid utan internet, utan mobiltelefoner eller sociala medier. Jag trodde jag var ensam i hela världen om att känna som jag och hade nog hellre dött än att någon skulle få veta att jag ville vara tjej och inte kille.
Trots att vi idag vet så mycket mer är det fortfarande många unga som inte vågar berätta, många som har gjort det men som ofta får betala ett högt pris. Min vision är precis som Lina Axelsson Kihlbom att alla utan rädsla ska kunna ställa sig upp och säga ”Det här är jag”. Och när det sker blir det märkligt nog lättare att leva även för andra.
Tid: Allt är möjligt men gärna en heldag
Kostnad: Alla frågor om arvode besvaras av carina@carinadeschamps.com
Mer information/boka: skriv till info@annchristineruuth eller (ännu hellre) ring 072-744 60 83
OBS! Självklart möter jag även gärna lärare och annan personal för fortbildning om vad trans är och hur skolan kan stödja unga transpersoner.
