Stoppa transfobin i public service.

Stoppa transfobin i public service.

Mitt i Stockholmpride-veckan meddelar Ulf Kristersson (enl SvD) att Moderaterna vill stoppa bidrag till spridare av HBTQ-hat. Bra. Men jag föreslår i så fall att man börjar med public service.

I en rad program har Uppdrag granskning ägnat sig åt transpersoner i allmänhet och transvården i synnerhet. Tittare har fått möta en upprörd transförälder som motsatt sig sitt barns önskan om att leva i sitt identifierade kön, en ung människa som ”ångrat sig”, dvs valt att inte (längre) fortsätta med könsbekräftande behandling. I det senaste kallat ”Transbarnen”  får vi möta ett transbarn som uppenbart fått felaktig behandling av vården. ”Det är viktigt att komma ihåg att det här är en patientgrupp i stort behov av stöd och vård.” Orden yttras av programledaren när en minut återstår av det timslånga programmet. Det är enda gången hon framhåller detta. Istället fokuserar hela programmet på risker, felaktiga behandlingar, att människor ”ångrar” sig, som om en transidentitet är något som man kan ta på och av som ett ytterplagg. Inte en gång får man möta någon som varit hjälpt av behandlingen, ingen transperson får berätta om vad det innebär att få hjälp att leva som den man är.

I ett uppföljande debattprogram ”Sverige möts” får programledaren för uppdrag granskning får ännu en gång lyfta fram riskerna med transvården flankerad av en professor och en kristen teolog.

Ingenstans nämns den utomordentligt svåra situation som inte minst unga transpersoner står i med en väntetid till utredningsteamen på minst två år. Ingenstans nämns åtgärder för att underlätta deras liv. Och från regeringen får vi nu veta att förslaget om möjlighet till ändrad juridisk könstillhörighet, som transorganisationer kämpat för i så många år och som verkligen skulle göra skillnad, nu urvattnats till nästan ingen förändring alls.

Ja, det finns organisationer som uttalat vill motarbeta transpersoner och deras rättigheter. Genom public service får de ständig påfyllning av sina argument och sprida sitt transhat.

Jag är oändligt trött på alla tomma löften, jag är oändligt trött på dem som försäkrar att de är medvetna om transpersoners utsatta situation, som påstår sig vara deras vänner men inte är beredda att lyfta ett finger för att förbättra den. Som transperson kan jag bara utbrista: Gud bevare oss för våra vänner, våra fiender klarar vi själva.

Ann-Christine Ruuth