Den Kobran bet sig själv

Den Kobran bet sig själv

”Transrevolutionen är här!” Kulturprogrammet Kobra basunerar ut sitt senaste inslag. Och det är klart att jag blir nyfiken. Transrevolution? Var då? När då? Jag måste ha missat något. Så jag tittar. Och blir trött. Trött på att än en gång framställs trans som något som har med show att göra, något som avviker och sticker ut. Trött på att det nästan uteslutande är transkvinnor som framträder och att de har ett utseende som förmodligen gör många cis-kvinnor avundsjuka. En transkvinna får en Emmy, en cisperson spelar trans i TV-serie, en svensk film har transtema. Revolution?

”Snyggt, hett och smart på onsdagskvällarna. Kobra är programmet som spanar bland nutida konstnärliga uttryck över hela världen.”  Pyttsan! Kobra är i det här programmet nästan osannolikt historielös. Det har alltid kittlat att på scen få se kvinnor som i själva verket är eller har varit män. Filmen ”Könsbytarna från Casablanca” är inte bara ännu ett exempel på hur Svt  när det gäller trans väljer uttryck som för tankarna till det omstörtande, det uppseendeväckande. Den visar också verkligheten för transkvinnor i västvärlden i slutet av 60-talet. I filmen berättar kvinnor från olika länder om hur de fick sin könskorrigering gjord i Casablanca, eftersom det där fanns en läkare som var villig att åta sig jobbet för dyra pengar. Pengarna fick de genom genom jobb på scen och cabaret i en miljö långt från glamorösa TV-shower och Emmy-awards.

Och så har situationen varit för många transkvinnor. Det var på scenen som trans var tillåtet. Det var där man fann en miljö där det var möjligt och ibland också ekonomiskt fördelaktigt att få leva som den man är. Något annat jobb fanns helt enkelt inte att få för en transperson. Förutsättningen var förstås att man hade ett tillräckigt attraktivt kvinnligt utseende. I det avseendet bekräftar ju Kobra bara den situation som varit rådande i snart sagt alla tider, åtminstone i västvärlden.

Men flertalet transkvinnor kan bara drömma om att se ut som Laverne Cox eller Vanessa Lopez. Hur livet ser ut för alla dem som dagligen måste övertyga omvärlden om att de faktiskt ÄR vad de säger att de är får vi inte veta särskilt mycket om i Kobra. När kommer Svt att äntligen visa den vardagsverkligheten? När kommer Svt att presentera transpersoner på ett sätt som inte gör dem till avvikare utan får oss alla att inse att transpersoner är alldeles vanliga människor som lever vanliga liv. Men med den skillnaden att de ofta blir misstrodda och misstänkliggjorda, att de aldrig får se någon som dem i en vanlig situation i reklam eller TV, att de blir förlöjligade och skrattade åt, att de mer än andra riskerar att bli utsatta för våld, att de får kämpa för rätten till sin kropp, för rätten att själva få definiera sig eller låta bli. Och mycket annat.

Här skulle Public Service kunna bidra till den revolution det skulle innebära att transpersoner får vara sig själva utan inskränkningar. Kobra kanske menar väl, men om avsikten var att bidra till utvecklingen för transpersoner kan jag bara konstatera att man bitit sig själv i svansen.

Ann-Christine Roxberg