19 feb Och varför bekymrar ni er om kläder
Varför skulle jag (inte) sätta på mig en blommig skjorta? Några klädfilosofiska funderingar.
Tittar på Skam, den norska TV-serien som alla andra redan sett. Imponeras av hur välgjord den är och hur övertygande ungdomarna spelar sina respektive roller. De är karaktärer som sticker ut var och en på sitt sätt. Jag gillar kläder och kanske det är därför som jag tycker att Noora sticker ut mer än de andra. Hon är (oftast) så påfallande välklädd. Inte överdrivet eller utmanande, men medvetet och stilrent, medan de andra mest tycks ha tagit det plagg som låg närmast. Själv brottas jag med en blommig skjorta. Mer om den senare.
Sommaren 2010 ägde jag inte ett enda damplagg. Och bums uppstår frågan vad som är ett ”damplagg”. Men låt oss just nu bara konstatera att jag här avser plagg som säljs i butiker som anser sig saluföra kläder för kvinnor. Jag bestämde mig för att ta professionell hjälp och vände mig till en personal shopper på Åhléns City i Stockholm. Hennes första fråga var: Vilken stil har du? Jag hade aldrig funderat över frågan om min stil, men visste bestämt ”inga volanger, spetsar eller blommor”. Typiskt kvinnliga attribut kanske du tänker. Men nu var det ju just ”kvinnliga” kläder det var frågan om, så varför inte?
Vad det handlar om!
Det är kläderna som gör mannen sägs det. Men hur är det med kvinnan? Frågan fick för mig förnyad aktualitet när jag nyligen blev tillfrågad om att medverka i ett modereportage. Jag skulle inte bara framträda på bild i några utvalda plagg utan även ge något slags svar på frågan vad som menas med kvinnlighet. Och just när det gäller kvinnors mode tycks frågan om kvinnlighet vara ständigt närvarande. Vem ställer nånsin frågan hos Dressman om vilka kläder som är manliga?
Vad menar vi egentligen när vi talar om kvinnligt mode? Är det former, mönster eller material? Är det kläder som framhäver den kropp som förmodas vara kvinnlig, med insvängd midja och framhävd byst? Men långtifrån alla kvinnor har en smal midja eller påfallande byst. Eller är det så att det vi menar med kvinnliga kläder är de som (majoriteten) män inte bär? Kvinnligt mode är i så fall inget i sig utan bara en motsats till manligt mode, det vill säga kläder gjorda för att säljas till män. Men samtidigt är det ju så att kvinnor alltid har tagit för sig av sådana kläder och gjort dem till sina: långbyxorna, kavajen, kostymen, rocken, trenchcoaten för att nämna några exempel. Det motsatta är fortfarande en ovanlighet. Är kanske ”kvinnligt mode” ingenting annat än en föreställning, en fiktion?
Ofta när jag går in i en klädbutik möts jag av en expedit som vänligt undrar vad för plagg jag letar efter. Mitt svar är för det mesta att det vet jag när ser det. Jag är nästan aldrig på jakt efter ett särskilt plagg utan mera efter det där som klickar till. Som regel lämnar jag butiken utan att ha känt minsta lilla klick. Kanske finns här en skillnad mellan manlig och kvinnlig shopping. Män köper kläder när de behöver det, därför att de gamla är just gamla. Kvinnor har andra drivkrafter.
Nu står jag där oväntat med en blommig skjorta, till på köpet i ett tunt halvgenomskinligt tyg. Den är från danska Gestuz och priset är knappast H&M. Jag upptäcker till min förvåning att det klickar. Jag som bestämt visste att några blommiga kläder vill jag inte ha tycker plötsligt att just den här skjortan är snygg. Den klickar! Varför tycker jag det? Och varför tycker jag det nu, till skillnad från innan? Är det bara för att den är dyr och inte kommer från Cellbes postorder?
Nu kan jag nästan höra för mitt inre öra hur du, käre/a läsare, otåligt undrar vad som är problemet. Köp skjortan eller låt bli! Men för mig blev frågan mer filosofisk. Vad är det egentligen som gör att jag (eller du) attraheras av ett plagg och tycker att det är snyggt och stundtals dessutom är beredd att betala ett pris som egentligen är alldeles för högt? Och vad är det som gör att vi är beredda att avstå eller attraheras av plagg på grund av en föreställning om deras förmodade manlighet eller kvinnlighet?
Frågan om människans fria vilja har sysselsatt teologer och filosofer genom årtusendena. Hur svår den är blir sällan så tydligt som när vi skall köpa våra kläder. Nå, köpte jag skjortan eller inte? Jo det blev så här, att…
Ann-Christine Ruuth
